Ta hand om dig

Det här året har inte varit som det ska. Det har skett för många misstag av den höga makt som bestämmer över människans öde.

Det här året har varit ett plötsligt uppvaknande. Jag har omöjligt kunna blunda för tacksamheten som sköljt över mig. Tacksamhet över de man har i sin närhet, av de man håller av och håller kär. För varje dag man får möjlighet att se varann i ögonen. För varje dag man får möjlighet att skratta tillsammans. För varje gång den man ringer svarar i sin telefon. För varje andetag man får dela i samma rum. För alla nya minnen som skapas. För varje regnsdroppe som hinner falla utanför fönstret samtidigt som vi pratar, äter, skrattar, leker, är.

Jag känner så stor sorg för flera i min närhet. Minnen som skapas som inte borde vara. Känslor man inte vill att någon ska uppleva. Ensamhet utöver rimlighet. Mina ögon tåras samtidigt som det ger mig någonting vackert. Det ger mig möjligheten att känna varje stund jag får. Känna en äkta tacksamhet. Verkligen känna varje kram jag får. Ord som blir större och välriktade. Jag menar det verkligen. Ta hand om dig.