Klart ni kommer vara saknade men..

Jag har fått frågan om jag inte kommer sakna Sala. Svaret är Nej, jag kommer inte sakna staden Sala. Jag kommer sakna människorna jag lärt känna som råkar bo här.

Vänner

Självklart kommer jag sakna alla vänner, jag kommer sakna att gå ut och festa på impuls. Jag kommer att sakna att bara komma över och fika. Jag kommer sakna dom som ställer upp, som man kan ringa mitt i natten så finns dom vid sin sida efter bara några minuter. Jag kommer sakna att träffa folk jag känner när jag är ute. Jag kommer sakna att prata minnen sen skolan. Men jag tror knappast att jag har gjort allt det här för sista gången. Är det en riktig vän så är inte fyra timmar bilresa långt borta. Det är bara viljan som stoppar en. Och jag vill ändå tro att jag har riktiga vänner.

Familj

Johan som är min närmaste familj utan att vara familj. Klart jag kommer sakna att ha honom tio minuter bort. Jag kommer ihåg en gång när jag precis hade flyttat hemifrån och strömmen gick i köket och jag höll på att laga mat. Jätte hungrig var jag. Och fick inte igång strömmen igen. Jag ringde till Johan och grät och var förtvivlad över att det inte gick. (jag blir sån när jag är hungrig) Han åkte hemifrån och när han kom fram tröck (tröck, finns det i ordlistan? Jaja, dialekt) han på en knapp så var det klart. Han ställer upp hur litet eller stort problemet är. Skillnaden nu är att jag faktiskt får se till att växa upp. Jag får lösa problem själv. Med lite hjälp i en telefonlur kanske men. Jag ser inte att vi skulle tappa någon kontakt. Sen är det ju hela Kennys familj. Klart det kommer bli tråkigt att inte kunna hälsa på när helst men vad finns internet och telefoner till då? Sen har dom ju släktträffar så det kommer bli så bra så!:)

Cameleonterna

Cameleonterna och alla som är med i den föreningen får faktiskt en egen punkt. Genom att vara med i Cameleonterna så har jag vågat stått på mig och vara den jag är idag. Jag har utvecklats något otroligt. Till att vara tydligare i tal och i kroppsspråk. Och att jag vågar. Självkänslan har fått många plus genom åren av scenträning och föreställningar. Jag har lärt mig ta stort ansvar genom att ha teater grupper under flera år. Jag har suttit med i styrelsen. Det har gett så mycket som jag har tagit med i mitt liv. Och alla underbara människor. Jag grät när revyn var slut och jag insåg att dom här människorna är det inte säkert att jag kommer träffa igen. Vi var en tillfällig grupp som gjorde revy. Alla var ju med i Cameleonterna men alla kanske inte ville eller hade möjlighet att medverka i nästa projekt. Jag var ju en av dom. Man kommer så nära när man spelar teater ihop. Verkligen. Det är det största jag gjort. En dag ska jag komma tillbaka hit och stå på scenen. Tillsammans med några av mina gamla Cameleontvänner. Det lovar jag. Utan Cameleonterna hade jag kanske inte ens vågat flytta.

Jag ser hemmet som en plats man hela tiden kan återkomma till i sitt liv. Man kan åka till många olika ställen i världen, ofta och länge. Men hemmet är en återkommande plats man spenderar lite mer tid på. bara för att vi bor i Koppom betyder det inte att vi aldrig kommer vara i Sala. Jag kommer vara i Sala. Inte lika ofta bara. Och jag hoppas Koppom är en av dom ställerna ni besöker som inte är ert hem. För det skulle jag uppskatta.